1972 var jag och min kamrat Stellan och kollade Novemberkåsan i Vimmerby. Torbjörn Jansson vann det året över Hans Hansson och Lars-Erik Johansson blev 4:a. Det blev mersmak för oss och vi tyckte att detta var något som passade oss. 37 år senare ska vi ta oss upp till Falun och kolla dagens generations förare.

Ingemar "Smen" Andersson körde sin första Kåsa 1958

- Prov på att man har grejorna i ordning och att man själv är i bra kondition. Startat i tre och gått i mål i alla. Roligaste minnet var min första som jag körde 1958 i Örebro. Här blev jag tvåa i klassen A-junior efter Lage Svärd Nacka MS. Lage var två minutprickar före mig i mål. 72 startande och 27 gick i mål totalt det året. Minns inte riktigt men var nog ca 12 -13 totalt i den kåsan.  - Körde sen Göteborgskåsan 1959 med en 11:e plats. Gick i Hindåsskogarna i Göteborg utan tjäle och det var extremt mycket med vatten. Fick punktering på första etappen. Byte innerslang vid nästa kontroll och det fick gå fort för man hade inte möjlighet att ta hjälp. Hade med mig en luftflaska och det tog nog ca 5 minuter och fick då några tidsprickar. Det var så tätt mellan natt och dagsetappen att Tibroföraren Holger Larsson inte gick av motorcykeln mellan dag och natt. Han fick bara en dricka när han satt på motorcykeln, sen var det bara att dra iväg igen. Då är det tufft när man kör ett helt dygn. Jag fick vila någon timme innan jag gav mig ut på dagsetappen. - Tråkigaste minnet var Gävlekåsan 1960 där jag låg 2:a efter Tibblin när det var bara någon km kvar. Det var verkligen otroligt vad som hände, cykeln hade ingen gnista. Byte tändstift, ställde om brytarna men den gick inte igång. Det blev lite tungt att dra cykeln den kilometern. Jag fick nöja mig med en 8:e plats.

Skogens Konung Svenerik Jönsson med två Kåsor (6 vinster)

- Det är den ultimata utmaningen som enduroförare. Och det är den mest prestigefyllda tävlingen att åka. Min längsta Kåsa var 1989 i Vimmerby.  Starta dagsetappen vid nio och gick i mål vid fyra på eftermiddagen. Kvällsetappen startade en timme senare och jag var i mål fem på natten. Vet inte exakt hur många jag har kört men jag har mina sex segrar och en andra plats och en tredje plats som jag har kommit i mål på. - Stort minne var när jag vann före Thomas och Hasse 1981. Det var i Träsk-Martins klassiska Kåsamarker i Åsbro. Där kom jag som gubben i lådan och vann. Var 21 år gammal då. Det roligaste minnet är ju alltid den första vinsten. Det var även kul när jag tog hem den sista vinsten för den var även den i Åsbro. Jag är den ende i modern tid som har tagit hem två av vandringsprisen. - Den tråkigaste historien är när jag blev utesluten i Ockelbo 1980 för jag tappa tidkortet. Då var jag 19 år och ung och grön. 10 år senare fick jag reda på att jag ledde dagsetappen med 5 minuter. Året innan vann Steve Tell med tappat tidkort. Och det var han som lite grann var orsaken till det hela. Jag körde ikapp honom på dagsetappen, arrangören hade skrivit lite diffust på tidkortet med minuter och sekunder. Jag var inne i kontrollen med tidkortet nedstoppad i jackan och klar för start. Då kommer Steve fram och ville titta på mitt tidkort. Han satte inte tillbaka tidkortet i jackan så kortet blev kvar i kontrollen. Det var en sån där tråkig grej.

© mcnytt

Anders Georgsson gjorde debut 1996

- Det är något helt annat än åka svenskenduro och VM-enduro. Här gäller det att i siste ändan att överleva. Man måste vara smart, iskall och ha ett jäkligt bra psyke. Dagsetappen är ingen tävling som avgör Kåsan. Första start i Uppsala 96. Var anmäld i junior men efteranmälde mig till seniorklassen för junior körde bara halva tävligsträckan. Hamna sist i startfältet. Mörketapp först det året. Minns inte min placering. Har sedan kört 7 st. Var som bäst 7:a 02 i Gävle med brorsan Fredrik framför mig. Det år gick det bara 12-13 förare i mål.  Regna hela dagen före nattetappen. - Tråkigaste minnet var att jag bröt näven i Hässleholm. Lerumkåsan är den tävlingen som jag grämer mig mest över. Jag gick i väggen, blev less påt och bröt. När jag sedan var ombytt stod jag och titta och blev sugen igen. Hässleholm var nog den jobbigaste under dom senaste åren.

Tack G. Algoth för bilden!

Rocky Jr
Ren idioti, mandomsprov utan dess like. Det är för män och kvinnor med hår på bröstet, inget för oss motionärer.

Nils-Erik Zell var med i stormkåsan 1969

- Körde min första 1966 i Uppsala. Tror att jag har 7 eller 8 målgångar. Körde min sista 1983. Roligaste minnet var i Falun när vi vann lagtävlingen. Torbjörn Jansson vann följd av Thomas, Hasse och jag. Har även varit tråkigt när man fick bryta när man har gjort så mycket förberedelser. - Körde Lerumkåsan 1971 när bara fem förare gick i mål och där Tommy Jansson vann. Då var jag riktigt på gång. Men jag var lite för överladdad, hade tränat med kanotisten Ingemar "Vilden" Fredriksson och tränat hela hösten. Hade även gjort kostuppladdning. Jag var urstark, helt idiot i huvudet. Körde så hårt på natten att jag körde sönder hela cykeln. Hål på alla kåpor. Hade jag tagit det lite lugnare så tror jag att jag hade tagit hem det. Åkte halva natten och sedan var det även kvar dagsetappen. - Har även ett stort minne av stormkåsan 1969 i Arboga. Vann juniorklassen och var även 9:a totalt. Det var en riktig stormkåsa och träden föll runt omkring en under natten när vi körde. Det var livsfarligt under natten. Man stod jämte rotvältorna när träden föll. Man åkte enbart för att hitta fram. Det var ett under att ingen skada sig. Rent livsfarligt var det. Sedan var man ute på natten och tidigt på morgonen och kapa undan alla träd. Det året var Lars-Erik Johansson 2:a efter Ingemar Österberg.

Anders Eriksson har vunnit tre Kåsor
- Han som vinner Kåsan varje år är den starkaste liksom. Och det är den riktige endurotävlingen. Den kräver minutiösa förberedelser. Många tycker att Gotland är en endurotävlingen. För mig är det en långcrosstävling. Kåsan är den riktiga endurotävlingen. Första start 1991 i Örebro med en 18:e plats. Mål i 10, vunnit tre (99, 01, 03). 2:a (96, 04) och 3:a (97, 07).

Örjan Åberg vann B-klassen 1977

- Jobbigt, mörkt, kallt och lerigt. Det är väl det man tänker på när man hör ordet Novemberkåsa. Det är bara uppför hela tiden. Det finns inga utförsbackar när det är besvärligt hela tiden. Startat i tre Kåsor. Körde min första 1977 i Falun som B-förare. Vann klassen och blev 13:e totalt. På natten körde jag fast, jädrar. Hade kramp i benen, helt ensam, stod och slet och drog. Fick upp den efter 5 minuter, fick igång den och då var hela skogen full av folk. Det var precis ljudlöst men när jag fick igång cykeln tändes alla ficklampor. - Strängnäs året efter drunknade cykeln i en stor jädra vattenpöl på första sträckan. Då hade man åkte en Kåsa och man var laddad för att få placering. Den första Kåsan åkte man ju för att komma i mål. Så det gick åt helvete, cykeln försvann helt. 1981 provade jag Örebros tävling, körde bra tills jag körde sönder framhjulet på Hallsbergs crossbana. Byte hjul och skulle få böta för att få fortsätta. Bekymret var att jag hade hoppat sönder ett hjul till. Hade trasigt hjul när jag skulle starta inför natten, ekrarna stod åt alla håll. - Kåsan är inget att rekommendera i dagens läge med alla kostnader för ljuse. Det är helt befängt! Nu begränsar man mekningen, det är fel. Är bättre att begränsa ljuset. Det räcker att man har ett på cykeln och ett på hjälmen.

Blöt och kallt för både publik och förare tycker Sven-Åke Karlsson

Peter Hansson vann 1983

- Långt, blött, kallt och kanske besvärligt. Folkfest men tyvärr har det varit svårt att veta resultaten men med Internets framfart har det blivit mycket bättre. Det är Kåsan i nötskal. Åkte min första 1982 Ljungsbro, var tvåa i B-klassen och total 6:a. Startat i ca 14 men har bara gått i mål i åtta. - Min bästa placering är vinsten 1983. Då sades att jag var den yngste förare som hade vunnit Kåsan. Men det är inte riktig sanning. Rolf Gülich var även han 19 år när han vann. Senare så blev Mika Ahola den yngste vinnare genom tiderna med sin vinst 1993 när han var 17 år. Roligaste minnet var ju naturligtvis min seger 1983. Det gick som tåget den gången. Det bara flöt på min väg hela tiden. Svenerik och Thomas hade problem med motorn och Grönberg och Pärnebjörk körde jag ifrån. - Tråkigaste minnet var Arboga 86 för där gick det åt sex stycken avgasrör. Dom tog slut och jag kunde inte köra mer. Fick låna Sveneriks sista, sen så var det även sönderkört.

Här fortsätter del 2 av "Vad är en Novemberkåsa". Efter att jag varit och sett på Novemberkåsan 1972 i Vimmerby så införskaffade jag en hoj 73 och började träna med Stellan Bergbom, Tord Granström och Thomas Gustavsson.



På min mer aktiva tid på 70-talet var det en naturlig företeelse att köra Kåsan. Då gick det ett par nattävlingar i SM varje år och utrustningen var inte dyr. Min första Kåsa i Örebro 1974 blev väldig kort, efter någon km på första sträckan skar växellådan. Försök nummer två var i Arboga året efter. Minns att jag var så trött man kan bli, lovade mig själv om du fortsätter och går i mål ska du slippa att köra MC resten av livet. När jag var som värst trött så fick jag för mig att här har jag kört tidigare under samma varv. Ingen trodde på mig när jag kom i mål. Men när vi tittade på kartan var det fullt möjligt att jag hade kört fel och kommit på början av långsträckan. Körde med glasögon och dom immade igen hela tiden. Rätt nöjd ändå, 13:e av 50 startande  i B-klassen.

Året efter gick det i Uppsala och dagsetappen gick som smort, utom att jag körde med punka i fram, ingen framskärm och stum gaffel. Tyvärr var mina reservdelar någon annanstans vid det tillfället. (Stellan Bergbom -Vi är fortfarande vänner). Var extra laddad inför natten för Thomas och jag hade mekat i ordning ett lyssystem som var extra starkt. Vi hade lindat in extra spolar i ett Femsasystem. Tyvärr han jag inte att prova det ordentligt hemma. Det blev lite för många volt och ett tiopack med H4 lampor tog slut. Fick då avstå resten av tävlingen.

Mikael Sandberg


Tack G. Algoth för bilden!

Hasse Hansson med fem segrar och en Kåsa

- Det är ett kraftprov, både natt och dagsetapp. Mycket förberedelser innan. Sen brukar ju det inte vara en lätt tävling. Det ska ju vara besvärligt säger dom. Körtiden kan bli upp till 10 timmar på natten. Det finns ju både lätta och svåra Kåsor. Mycket beror på vädret och hur man lägger banorna. Man kan även göra svårt för sig själv när man är dåligt förberedd. - Körde min första i Gävle 1960 när jag var 18 år. Det blev inte så lång tävling, körde sönder bensintanken så bensin läckte ut och jag fick bensinstopp. Kom två sträckor på dagsetappen som gick först det året. Tror att jag har starta i 17 stycken. Gått i mål i 11 och vunnit 5 och tagit en Kåsa för alltid. Vann då 68, 70 och 74. Vann även 75 och 76. Den Kåsan tog svärsonen Jönsson senare. - Det roligaste var nog när jag vann första gången 1968 när man hade kämpat många gånger. Kom i mål förste gången 1964. 1965 var jag trea. Tråkigaste var i Uppsala 1966 när jag var i ledningen efter nattsträckorna. Motorn gick sedan sönder efter 6 sträckor på dagen. Körde en Lindströms motorn och jag tror vevstaken gick av.

© mcnytt

Daniel Johansson, en Kåsa ska vara sketig och jävlig

- Det är helt klart en av världens tuffaste endurotävlingar. En del säger att dom bara ska ta sig runt. Men det kan var väl så jobbigt att göra det. Man har minnen från varje Kåsa man har åkt. Det sitter i väldigt länge. Första Kåsan för mig var Hallsberg 01 och den var blöt, sketig och jävligt. Precis som en Kåsa ska vara. Det gäller att härda ut. - Starta i 7 Kåsor, fick bryta i Hässleholm när jag hade två sträckor kvar. Hade haft feber veckan före och det gick bara inta att fortsätta. Jag blev så trött att jag bra blev sittande på cykeln, lite synd faktiskt. Låg bra till när jag bröt. Har tre 9:e placeringar. - Bäst gick det i strulkåsan i Göteborg. Var uppe på en 2:e - 3:e plats i början av natten. Satte cykeln under en spång, blev sittande där till Anders Georgsson kom till undsättning. Hade säker suttit fast 30 minuter. Det var både tråkigt och surt där. När jag kom i mål på sträckan och skulle bryta så kommer Peter Hansson och frågar vad jag gjorde. Han fick mig att byta om till torra kläder, tog mina transportprickar och tog mig i mål och kände mig fräsch vid målgång.

Tack G. Algoth för bilden! Tord Granström överraskade 1975 med en 8:e plats

- Det är en utmaning. Mina äldre klubbkamrater sa att det kommer bli fruktansvärt. Men 1975 var jag var förberedd, sprang 3ggr och körde MC 3 ggr i veckan under hela hösten. Snacka går men här gällde det att bevisa på papper. Det var många som bröt, tjock dimma. Har bra mörkerseende men jag är inte explosiv så 5 eller 50 mil hade ingen betydelse för mig. Många bröt, men jag fick det att stämma. - Var livrädd under natten om jag skulle få stopp, primärspolen gav för lite ström till tändstiftet. Vågade inte stänga av cykeln. Sista nattvarvet gick bra och hade 5:e - 6:e bästa tid. Vann B-klassen före Bert Andersson med 10 minuter och var total 8:a. Gjorde ett nytt försök 1981 i Örebro, körde dagsetappen och ett nattvarv tills jag slog i ljumsken i tanken och fick bryta.

Lars-Erik Johansson med 21 starter

- Absolut den finaste endurotävlingen att köra och vinna. Bara att komma i mål är en prestation. Hård, lång och svår. Det finns inga lätta Kåsor, bara olika svåra. Gjorde 21 starter i min karriär och mål i 14. Sista tävlingen fick jag som 50-års present. Har aldrig varit så trött i hela mitt liv. Visste inte vad väggen var för något tidigare. - Debuten gjorde jag med en ombyggd Silverpil i Trollhättan 1962, kompisarna sa till mig att du kommer inte att orkar. Krångla inte med sånt. Blev 33:a och hade "Kotis" några placeringar framför mig. 1963 i Hedemora krångla tändningen efter att jag fått in vatten i kåpan till tändningen. 1964 i Göteborg fick jag bryta efter tre sträckor. Hade en revbenskada efter att jag hade sprungit in i grinden där hemma. 1965 i Västerås fick jag strul med bromsarna. - 1966 i Uppsala har jag det roligaste minnet från. Blev då 5:a och var med i täten och drog. Fick bensinstopp på en transport i slutet av tävlingen. Fick hjälp av Erland Andersson med att hänga på axeln men det gick inte länge. Fortsatte och drog cykeln för hand. Hängde på Barbourjackans rem på fågelpinnen. Näste som stanna var Benny Sellman och han bogsera mig i mål. Men han glömde av att jag var bakom och drog iväg i nedförsbackar. Och det var på guds försynt att det gick bra.  - Övriga bra resultat var 68 (3:a), 69 (2:a), 70 (4:a), 72 (4:a), 73 (4:a), 76 (4:a). Har arrangerat en egen Kåsa hemmavid vid namn Säterkåsan, lördag 20 dec körs den för 48:e gången. Tack G. Algoth för bilden!

Thomas Gustavsson, Kåsan är "Viljans seger över förnuftet"

- Natt, blött, skitigt, lång och tungt. Viljans seger över förnuftet. Förnuftet vill att du stannar, viljan vill att du kör vidare. Första start var Örebro 1974 med en 8:e plats i B-klassen. Startat i 17 och gått i mål i 15 st. Bästa resultat är 2:a (77, 82), 3:a (79, 80, 81) och 4:a (84). - Roligaste minnet var att jag gick i mål som tvåa 1982 i Ljungsbrokåsan. Mycket tuff Kåsa, blött och skitigt. 156 förare startade på dagen, 95 startande natt. 15 förare i mål inom respiten. Regna kraftigt på natten så dom två sista sträckorna fick strykas annars hade endast några få kommit i mål inom respiten. - Svenerik vann med 38 minuter och jag var tvåa 48 minuter före Håkan Lundberg. Tråkigaste är att jag bröt 2 ggr. 1981 bröt jag för att fodret sjönk i cylindern. 1994 för att kedjan hoppa, fick ta loss svingenaxeln men det hjälpte inte för växellådan var paj.

Fredrik Georgsson med en fin 2:a plats 2001

- Det är en tävling som kräver väldigt mycket av både föraren och maskin. Kräver ohört mycket förberedelse. Går åt sjukt många timmar innan. Ett riktigt kraftprov att genomföra. Man måste vara mentalt och fysisk stark. Mycket publik och uppståndelse. Jädrigt skönt när man kommer i mål. Det är absolut ett av årets höjdpunkter. - Gjorde debuten 2000 i Gävle, blev 8:a. Det var en prövning och vi var ganska gröna jag och min bror. Minns att det var väldigt mycket vatten. Vi hade inte riktigt lika skarpt ljus på den tiden. Körde ett stort hål i luftburken och det sköljde vatten in i motorn. Fick fixa till det under sträckan och förlorade ca 30 minuter. Tog tid att få upp cykel ur surdraget och täta luftburken. Det var nävastort hål rakt in i luftburken. Var tvungen att täta med grejor som jag hittade. Kom i mål och det gick jättebra med en 8:e plats. - 2001 var jag 2:a efter Anders Eriksson och det gick hur bra som helst i den Åsbrokåsan. 2002 i Göteborg blev jag 3:a. Sedan har det varit lite blandade resultat. Körde 125cc ända fram till 2004. Har haft teknisk strul dom två senaste åren. I Uppsala fick jag bryta med havererad koppling. Trassla in kedjan dubbelt och brände kopplingen. Var ensam på långsträckan i ett vattenfyllt dike. Kom inte någonstans, cykeln gick  men jag kom inte iväg en meter. Fick ställa cykeln och sen var det bara att ta sikte i mörker där man anade publik. Förra året hade jag problem med tändningen. Inte så speciellt kul dom två senaste åren. Det är alltid tråkigt att behöva bryta. - Roligaste minnet var 2:a platsen 2001 för den var ganska oväntad. Var en kanondag, jädrigt pigg och allt flöt på hela tiden. Det var bara att slå på hela tiden. Den jobbigaste Kåsan var 2003 i Hässleholm. Var där 5:a och det var bara 12 som kom i mål.

Calle Sjöö
Det kan nog vara ett helvete. Ingen snack om saken. Det är nog det mest manliga man kan köra inom enduro.


Tack G. Algoth för bilden!

Johan Fornegård, Götene MK
Äventyr, jobbigt mycket vatten men kul om man är tränad. Vasaloppet är som att jämföra med Gotland. Novemberkåsan är ytterligare tre dimension svårare. Kört ca 7 st. Debut 1993 i Linköping när det snöade och vi inte fick ha dubbdäck. Bästa placering 1995 i Göteborg.

Krister Ribba, MA Lerum
Tufft, fräckt och häftigt. Starta 1985 eller 1986 i min första Kåsa. Har ingen bästa placering för jag har inte gått i mål. Körde i Trollhättan förra året och kommer även att köra i Vimmerby.

Tore Kindhal, MA Lerum
Långt, mörkt och jävligt. Körde i Falun 97 och Arboga 98. Gick i mål i Arboga. Målet var att fullfölja en kåsa och det gick bra.


Tack G. Algoth för bilden!

Mikael Sandberg