tibromk-enduro.nu
Tillbaka till INFO
The Rocky Jr Collection

Enduro – ur en självplågares synvinkel – episod 81 ”Synbara problem vid slaget om Stångebro”

Prästtomta skjutfält 3 juli nådens år 2009 klockan 13.32…

Jag hade precis anlänt till tävlingsarenan och just blivit uppseedad parkeringskamrat till ”enduro-gubbarnas okrönte konung” - Stefan ”… jag satsar i hemlighet på att bli fabriksförare innan 60…” Andersson - när vädergudarna bestämde sig för att ”lätta rätt ordentligt på trycket”…


© Robin Byström/ TeamFormsvacka.se

Behöver jag förresten poängtera redan här inledningsvis att Herr Andersson hade en betydligt roligare dag att se fram emot än undertecknad?

Nää, trodde inte det heller…

Jag hade i alla fall mentalt förberett mig på ”synbara” problem i form av damm men efter nästan 2 timmars ”blixtar, dunder å magiska under” (som bröderna Herreys så vackert sjöng) blev det INGA STÖRRE problem med dammet…

Faktum var att starten sköts på i en dryg halvtimme och tävlingen kortades av till 2 varv (något som jag tror Urban ”3 varv ä dä ju allti” Karlsson fortfarande har svårt att förstå) efter tidernas busväder under eftermiddagen.

Nää, de synbara problemen uppstod snarare på grund av snöbollsstora blöt-klibbiga matjordsklumpar ”kastade” av en hel hord testosteronstinna (fortfarande vid så hög ålder!) 40-pluss- och 50-plussare som gjorde allt vad de kunde för att smutsa ner oss som missade starten…

Starten, ja ”- Den måste du träna på...” ringde fortfarande i öronen från Daniel ”DD”´s röst när han sammanfattade 4-dagars för mig (i bilen på väg upp till öschötte-för-tjyven-land).

Ja, joo, du har nog rätt men nu är det ju såhär:

1)    För det första har jag ju ingen kick…

2)    … om jag ska ”skjuva” (väschottska för skjuta/putta framför sig) så måste jag nog upp i ca 70 km/h…

3)    … och min ”Bergare” med elstart först segar sig igång efter cirka 3 sekunder (dessa sekunder verkar i min värld så långa att jag ett tag funderade på att åka hem och låna någon av ”DD”: s 2 österrikiska vapen) - vad gör man då?

Nåväl, själva starten i sig var väl ingen total katastrof utan den oundvikliga katastrofen inträffade snarare 100 meter EFTER start skulle det visa sig…


© Robin Byström/ TeamFormsvacka.se

100 meter in på banan hade jag nämligen ryckt 2 ”Tear-off” och dragit sönder min ”Roll-off”, varpå jag tvingas att slänga (nja slänga å slänga - jag drog ner glasögonen till halsen pga av kostnadsskäl) mina vita Scott glasögon som vid det tillfället var ALLT annat än vita.

Som den noggranne läsaren nog har förstått mellan raderna har jag varit lite besviken på min ”Bergare” mest på grund av att de utlovade 2 minuterna per varv i avskalad tid (Husabergförsäljare Anderssons egna ord – eller i alla fall som jag tolkade hans ord) i stället har visat sig blivit åt motsatt (felaktigt) håll tidsmässigt.   

”Det börjar ljusna…” – eller är ljuset i tunneln ett mötande tåg

Denna dag tyckte jag faktiskt att det började kännas mycket bättre. Jag ”plöjde” fram i skiten och tog mig ganska lätt runt första varvet dock med stora synproblem emellanåt. Det jag var mest förvånad över var hur lätt det var att köra i banans stenpartier. Sten har ju inte varit mitt favoritunderlag tidigare men speciellt där och även på banans halaste partier gick ”Bergar´n” lika lätt som ”kniven genom en bonna-rygg”...

Mina problem bestod i stället i att jag som sagt var utan glasögon. Jag tvingas köra med linser (pga ålder) och när skiten fastnade under ögonlocken – emellan ögat och kontaktlinsen - uppstår ”den stora Lützendimman”

Jag trodde nog att jag skulle ta mig runt - trots att jag ibland åkte ett par hundra meter utan att se riktigt.  Efter en rejäl kullkörning med tillhörande magplask - där både jag och min ’”Bergare” förlorade stoltheten i den meterhöga lervällingen - rann dock lusten ur min spröda banklekamen.


© Robin Byström/ TeamFormsvacka.se

Jag hade redan innan start sagt till Hjo Mk´s Krister ”Kitton” Pettersson och alla andra som orkade lyssnade ”… jag kör för att det är rolitt och ä dä ente rolitt då schiter jag it…”.

På tal om schit, såhär skitigt var det:

• jag hade mer skit under ögonlocken än jag normalt har snor i näsan en vanlig influensadag
• det gick inte att se vilken färg ”Bergar´n” hade
• min ”gripper”-dyna hade blivit en lerig ”slippery”-dito
• jag drack inget under loppet då min sug-mojäng träffats av en ”matjordssnöboll” och smakade 100 % öschötsk mylla…

… å då hade jag bara klarat av hälften av de strapatser som egentligen stod på programmet.

Kalla mig gärna endurofjolla, men…

… vad jag vill säga med detta är att det en bit in på andra varvet och vid det tillfället i världshistorien kändes roligare att vända hem till ”aluburkens” trygga förvar för ” me and mr BERG” vilket kanske ändå ger en viss fingervisning om hur skitigt det faktiskt var.

Nåväl livet går förhoppningsvis vidare både för mig och min familj och nu står 100 % semester på programmet. Då kommer jag givetvis göra allt för att ta hand om mina närmaste:

… den kära sambon … mina underbara barn… å ”Mr Berg”…

Till nästa gång - Rocky Jr