Tillbaka INFO
Bilder
Resultat samtliga
prov
Varberg den 26 augusti 2002
Lägligt läger
Att det är kul att åka
på läger vet jag sedan barnsben. Då var det
cykelutflykt med klassen till friluftsgård som gällde.
Senare i livet prövade jag på lägerlivet i militärtält
under FMCK´s försyn, ja Frivilliga Motorcykelkåren
alltså. Denna sommar har jag haft förmånen att
få delta i två crossläger, signerade Peter Bergström
och Andreas Dygd. Nu, sista helgen i augusti, har jag fått
testa min uthållighet, eller enduro som det också
heter, i Tibro.
Jag och frugan började köra enduro så sent som
i våras. För ändamålet införskaffades
en illgrön Kawasaki KDX 200. Som vanligt slogs vi om vem
av oss som skulle få köra. Jag drog längsta strået.
Lördagen
Ett stort depåområde och en nyslätad crossbana
fick mig att inse, redan vid min ankomst, att detta nog var ett
seriöst läger. Och min känsla skulle inte visa
sig vara fel. Solen gassade intensivt redan i arla morgonstund.
En stillsam aktivitet och ett mjukt skramlande i verktygslådor
försiggick i depåområdet. Det skulle bli varmt
denna dag.
Straxt efter klockan nio satt jag och torrvarvade hojen i väntan
på att få åka ut till de två första
delproven. Sammanlagt skulle fyra underlag provgasas under dagen,
gräsäng, endurospår, sandgrop och crossbana.
Därför hade de dryga 80 deltagarna indelats i fyra
grupper om 20 i varje. Från början var det tänkt
att endast 60 förare skulle få delta, men eftersom
intresset var så stort utökades antalet platser. Även
om jag var en av dem som kommit in på "reservplats"
tycker jag nog att grupperna blev för stora. Det blev en
del väntan och tränarna hade mindre tid att ägna
åt var och en elev.
Nåväl, första provet för min del blev enduroslingan,
med stockforcering som uppvärmning. Det var en ganska präktig
trädstam som låg och väntade på oss. Men
med rätt teknik var det inga som helst problem att "stegra"
över den. Kul! Tränare på slingan var ingen mindre
än Anders Eriksson - flerfaldig världsmästare.
Med engagemang drev han på oss adepter. Spåret var
lättåkt och med fina knixiga partier. Passet avslutades
med körning på tid.
Anders
Eriksson, Daniel Johansson (Juniorlandslaget), Erik Svensson
(Juniorlandslaget) & flerfaldige EM medaljören Thomas
Gustavsson alla Tibro MK. FOTO: Mikael Sandberg
Efter en fika- och framförallt drickapaus, det var runt
29 grader i skuggan nu, var det dags att sota ur maskinen på
gräsängen. Jösse, en inte helt okänd profil
i endurosammanhang, var instruktör. Han visade att han minsann
är duktigt snabb ännu, men kanske saknar han den där
glöden i ögonen, som lyste så starkt hos herr
Eriksson. Här fick vi lära oss kurvteknik, bromsteknik
och att köra med bredställ - farligt roligt om du frågar
mig. Just då önskade jag mig bara 20 bonushästar
i motorn och att par riktigt feta brembobromsar…Även
här avslutade vi med en tävling.
Vid lunchtid kurrade magen rejält och maten intogs med god
aptit. Köket var förresten förträffligt under
hela helgen - en stor eloge till köksmästarinnan! En
annan sak som var förträfflig var organisationen. Tiderna
hölls på minuten när och allt flöt på
utan irriterande missförstånd.
Björn Magnusson FOTO: Mikael Sandberg
Ett fruktansvärt svettigt pass i Sahara, ett ök(en)namn
på den lokala sandgropen, väntade oss efter lunch.
Om du tänker dig pudersnö - och byter ut varje snöflinga
mot ett minimalt sandkorn har du bilden ganska klar framför
dig. Ett riktigt mandomsprov således. Hasse Hansson, nu
på sitt 60: onde år, bevisade att hans gamla takter
fortfarande sitter i och visade hur sanden skall tas - fullt
påslag hela tiden! Själv hade jag fullt sjå
med att ta mig runt banan. Cykeln vill hela tiden dyka ner med
framhjulet i den lösa sanden och matar man inte på
rejält med gas och hänger sig på bakstänkan
blir det stört omöjligt att ta sig runt utan att käka
hinkvis med grus. Jag körde tre varv, sedan hämtade
jag andan och justerade vätskenivån resten av passet.
Sista stationen för dagen var crossbanan. Magnus Hultberg,
till vardags lärare på Sveriges enda motocrossgymnasium,
hade den svåra uppgiften att lära oss skogsfräsare
att hoppa över platåhopp och få till snygga
och snabba kurvor, på den nyvattnade banan. - Nu är
det dags att slå av enduromagneten, intalade Magnus oss.
Alla skall klara av att flyga över hoppet, det är en
sådan jävla skön känsla, berättade
han med stor inlevelse i rösten. Och vi lydde som hundar.
Tjoff! Så hade man klippt det 4 meter långa hoppet
- lätt som en plätt! Och skönt som i himlen.
Björn Magnusson FOTO: Mikael Sandberg
Svårare var det att få till kurvorna. Man måste
våga luta med cykeln i svängen, ju mer lutning desto
fortare går det att köra. Självbevarelsedriften
säger dock att det inte går att luta hojen så
mycket utan att kana på arslet. Men visst gick det, i alla
fall när Magnus visade oss.
Efter en stunds meckande och duschande bjöds det, som avslutning
på dag ett, på korv med mos - mumma för en skramlande
förarmage!
Söndagen
Andra dagen var tävlingsdagen. Egentligen vet jag inte varför
det hade lagts in en hel dag med tävlingar, när vi
alla kommit för att köra ett träningsläger.
Visst är det kul att rejsa, men förståndet och
tekniken har en tendens att försvinna i takt med att hornen
i pannan växer igenom hjälminredningen. Personligen
hade jag föredragit mer tid till att nöta in de viktiga
teknik- och körmomenten.
Gräs- och den korta enduroslingan, knöts ihop till
en tidsstation. Sandbanan blev den andra tävlingsarenan
och så en längre (ca 8km) skogslinga den sista stationen
där våra krafter mättes. Avslutningsvis fick
vi leka av oss på crossbanan. Det var övning i att
stegra och så ett helgalet knuffa-preja-stängarace
där det gick ut på att åsamka förnedring
och skratt åt sina medtävlare - och så ett öva
på sin egen hojkontroll såklart. Tyvärr knäckte
jag mitt kopplingsgrepp i en Yamahaförares crosstövel
(vete faen hur), så jag fick dra mig tillbaka till depån
innan första varvet ens avverkats.
Då dagens tider sammanräknats, delades kursdiplom
ut och jag fick syn på en resultatlista där jag säkrat
en hedersvärd femtiofemteplats åt mig och Kawan. Eftersnacket
i depån kring helgens aktiviteter var mestadels positivt.
Banor och organisation berömdes, medan de alltför många
tävlingsmomenten ledde till en del kritiska röster.
För min egen del saknade jag dessutom lite personlig feedback
från instruktörerna - hur kan just JAG förbättra
mig? Det var faktiskt för att bli en bättre enduroförare
jag kom hit.
Björn Magnusson FOTO: Mikael Sandberg
Totalt utmattad - men glad och med grus under överläppen,
rullade jag upp hojen på släpet och började min
resa hemåt, mot söder.
Ride On!
/Björn Magnusson, frilansjournalist och stolt Kawaägare
Tillbaka INFO
Bilder
Resultat samtliga
prov